Stormar ger perspektiv på litenheten
Den lilla människan i den stora blåsten
Den trygga handen som tar tag och leder ut i den vida världen
Jag behöver den också
Handen som håller mig kvar när det blåser
Sommaren sa hej och drog vidare
Nu är höstlöven är vackrare än någonsin
Och dagarna har börjat gå igen, i vardagstakt
Förändringen är bildlikt talande
Det är blomsterstånd på torget
Tekoppar som ryker
Vänner som hör av sig, eller inte
Och alla de högar med böcker man tänkt läsa under parasollet
Får sin revansch i soffan
Det är september
Och jag tror jag gillar det
i år också
Blommorna på torget. |
1 kommentar:
Tycker om det du skriver, vändningar i orden.
Ja hösten då plockas böcker fram och mörkret kan vara full av stämmning.
Och vissa vänner hör man mer av och andra liksom passerar ...............
Kram
Skicka en kommentar