Jag som brukar vara glad och rolig. Men kontrasterna är intressanta.
Massören sa att jag skulle leta efter den plats och den rörelse som gör att jag får ont men jag kan inte hitta den. Allt är väl som vanligt? Skrivbordet, stolen ja allt ergonomiskt. Stress sa mina väninnor. Nej sa jag, jag är inte stressad jag är lugn. Post-stress-symptom sa de då. Axeln kändes mycket bättre efter två glas champagne. Men den medicinen är inte lika välgörande en måndagskväll. Nej leta orsak, verkan, värk(an).
Kanske sången ikväll kan lindra. Endorfinerna är magiska. Så en önskan är nu att det sjungs vackra sånger på körrepetitionen ikväll.
Lilla E's favoritskiva
1 kommentar:
Men hu då. Hoppas du hittar roten till det onda.
Vi måste ses snart! Kram
Skicka en kommentar