En liten sol

En stilla tanke

Starta veckan utan riv

Andas och tänker på det finaste jag har

Tänker på det som gör mig glad

Och kommer ihåg att jag är bra

Ge mig själv en liten sol

Som lyser på mig

För mig

För livet!

Med semestertempot kvar

Visst är det lyxigt

Att kunna välja 

Att leva just den här stunden i tidlös harmoni

Jag låter leendet leda dagen 

Och öppna dörrar

Ler åt det lilla

Ler mot dem jag ser

Men måndagskaoset river igång 
Tankarna virvlar och fokuset är långt borta
Oro, hopp och en känsla av evighet blandas med alla hundra punkter i vardagens kalender
Vill stanna upp och tänka den lilla tanken klart
Men nästa pockar redan på och den första svävar iväg

Andas och blundar
Drunknar i sommarminnen
En bättre tid

En varm och kravlös tid

Semester kom åter!

Livet och döden

Idag begravning. 

Av en kvinna som mitt i livet drabbades av den elakaste sjukdomen. Så orättvist det kändes. Så onödigt. Barn utan mamma, man utan fru. Så många tårar. 

Tårar, i en av blommor smyckad kyrka där solen strålade in genom fönstren så vackert som hade det varit skolavslutning i Bullerbyn. Där sången klingade så himmelskt skönt att det gjorde ont i hjärtat. 

Där satt vi alla levande, mitt i livet. 

Och någonstans mitt i allt det sorgliga fanns det en gemensam känsla av hopp.

Hopp om livet, framtiden, och en stark tro på kärleken.