Vargtimmen och gryningen

Vargtimmen, timmarna

De onda 

Där alla tankar blir så stora

De flyger förbi, stannar till, fastnar

Och växer som ballonger

Små problem blir enorma

Och summan av dem kan kännas outhärdlig

Ändå vet man att när morgonen kommer

När solens första strålar smiter in vid rullgardinens kant

Då krymper de

Problemen blir ofarliga och ofta så enkla att lösa

Morgonen, kommer alltid åter

Och snart ljusnar det igen

Det är det enda man vet

Höststormar

Stormar ger perspektiv på litenheten

Den lilla människan i den stora blåsten

Den trygga handen som tar tag och leder ut i den vida världen

Jag behöver den också

Handen som håller mig kvar när det blåser

Sommaren sa hej och drog vidare

Nu är höstlöven är vackrare än någonsin

Och dagarna har börjat gå igen, i vardagstakt

Förändringen är bildlikt talande

Det är blomsterstånd på torget

Tekoppar som ryker

Vänner som hör av sig, eller inte

Och alla de högar med böcker man tänkt läsa under parasollet

Får sin revansch i soffan

Det är september

Och jag tror jag gillar det 

i år också

Blommorna på torget.