Så snabbt det gick.
Från fest till vardag.
Från glädje till sorg.
Min mans mamma gick bort häromdagen.
En mamma ska väl alltid finnas?
Kramar mina barn extra mycket.
Försöker finnas där för honom.
Gör vanliga saker. Praktiska saker.
För att livet går vidare även om någon är borta.
För att allt som kan, ska vara som vanligt.
Nästan.
Det är nästan som vanligt.
Så får tiden göra sitt.
Tiden som är det som läker.
Barnen gör det de gör bäst.
De lever i nuet, de skrattar och leker.
Som vanligt.
Kärlek och hopp!
2 kommentarer:
Varma hälsningar och kramar till hela familjen i er sorg
<3
Tänker på er. Man är aldrig beredd.
Skicka en kommentar